Blek och ljuv som en herdinna
som just sniffat på luktsaltet
efter en alltför enträgen uppvaktning,
lutar jag mig tillbaka
mot kuddarna i divanen.
Dock, är det icke en försilvrad dosa
med ammoniak jag lyfter till näsan.
Ej heller en spetsprydd broderad
näsduk i tunnaste satin.
Ack, om så vore!
Nej, en snorigt indränkt näsduk,
modell "badlakan" vrider om
min ömtåligt rödnästa kran.
Febern härjar och jag vill ha
något gott. Choklad. Med marsipan.
Fransk nougat. Kexchoklad.
Eller nå´t
Det är flera kilometer in till stan
och min "gubbe" ser på film.
FILM! När han istället kunde göra en
insats. För mig. Trotsa naturen,
avståndet och regnet.
Av kärlek. Romantiken är död.
Jag också.
Snart.