vi ska alltså utmärka oss.
utmärka oss till något bra, alla vill bli någonting bra, någonting andra vill va, någonting andra ska sakna och tänka på. en förebild.
utmärka oss så vi blir ihågkomna helst så länge som möjligt, då har väl ändå typ en såndär kvarleva från typ 8000 f. kr. gjort det rätt bra. typ mesolitikum. eller jesus. eller elvis. men så kommer ju dendär jävla frågan som jag ställer; varför?
finns det ingen mening med livet?
om det nu finns det, varför skulle det vara en livsvärdig mening?
vad avser livsvärdigt? och varför?
vem bestämmer att våra hjärnor ska vara på ett visst sätt?
jag vill så jävla gärna flyga tillbaka till medeltiden då allt styrdes av religon, det fanns ju verkligen svar på allt;
gud.
så enkelt.
så smart.
så genomtänkt.
så sjukt.




-TITTA! Ett flygplan!
-Nej! En fågel!!!
-aha, nej, det var ju bara jag.