allvar nu
som sten i ett vått öga
saknar ord
bitvis faller man ifrån

framåt, alltid framåt
jag vill stanna
frysa till is
bli till ännu en liten del av det orörbara
det okrossbara

jag minns inte mycket mer än känslor
tankar och realitet bakades ihop med drömmarna
jag minns kaos och långsamma sekunder
känslan av att stirra öppet och obehindrat

då... aldrig nu

nuet är hårt och kantigt
jag skär mig på marken
och fastnar i luften
vattnet bränner genom skinn
och sömnen gör mig trött
alltid så trött

jag var tretton när jag bestämde mig
enligt gamla ord på gamla papper
jag ville aldrig vara med... andas... försöka...
jag ville fastna... frysa... sluta leva...

så jag gjorde det

... ingenting mer har hänt sedan dess

snabba andetag och långsamma
tid har spillts och utnyttjats
... ångrar inte en enda förspilld sekund
tror jag... dagarna flöt ihop under så lång tid

i morgon ska jag köpa rågsikt
för att inte få titeln att låta som en lögn...

/