Livet ligger uppfläkt på bordet
vilsna, rädda ber vi om att få åka med igen
du ser i röran att något fattas
din själ är fångad i helvetets kedjor
men, något viktigt fattas som skulle varit där

En plats utan människor
som älskat, levt och känt
vissnade rosor som dansar med
en håglös vind, minner om tomhet

Rädda små vindilar som får blå öde minnen
att slumrande rasla i löven en sista höst