De stumma yttrar sig med all rätt
De döva lyssnar med känsla
De blinda vill gärna se ditt verk

Deras plåga har blivit vardag
Konstant
De har lärt sig livets regler och spelar därefter

Medan du
Mänskligheten
Gnäller, gråter, beklagar sig
Förbannar världen och alla dess människor för att din nya vita tröja har blivit röd

Den starka bryter ihop inför den svagas rädsla
Den svaga är feg men finner styrkan i det
Du låter andra sopa gatan för dig
Dra ditt last
Medan du själv bara ömkar dig för att din hud blivit bränd

De tysta har mer att säga
De blinda har mer att ge
De döva kan skapa ännu mer

I din åtanke finns det själ och hjärta
Men pengaskalan lockar
Du vill så gärna hjälpa
Men allt du kan är att stjälpa
För allt dina ögon ser är att din vita tröja aldrig blir ren