jag skriver för oss båda
jag tar för givet att vi är borta

jag springer runt med pennan
jag skriver på allt där bläcket fäster

jag kastar vår sista frukt från balkongen
jag står kvar stilla så de tydligt kan se mig

jag tänder eld på ett kuvert
och lägger den under Matildas säng

jag skrattar så högt jag kan
jag gråter så tyst jag kan

jag skriver för oss båda
jag tar för givet att vi är borta