Som en evig drömmare väckte du mig
med vansinnesslag som träffade djupt över hela mitt väsen.
Du fick ljudet av andra människor
att låta som lik som släpas längst vackert väder.
Du var en stor skugga som öste över din personlighet in i min
och var dag hörde jag ditt mullrande bröst viska
bär din evighet så att ingen får se.

Jag trodde att du var den viktigaste i mitt liv,
jag trodde att jag inte kunde existera utan dig
att du var kärlek utan konsekvenser, sanningen som skulle göra mig fri.
Men du, oj vad jag hade fel om dig!
Du har förföljt mig i allt för lång tid nu, med och utan min vetskap.

Dina viskningar har med tiden förgiftat mig cell efter cell
genom kroppen, kapat mitt sinne och våldtagit min själ.
Jag minns när du började att tala till mig, din röst var så mjuk och värmande,
du infriade en trygghet och ett lugn.
Du visste exakt hur du skulle manipulera mig ner på knä
och kröna mig till kung över känslornas rike.

Men som med allt du sagt och gjort har det visat sig bara vara illusioner,
illusion på illusion.
Även när jag gått in i verklighetens väggar så har dina illusioner
fått mig tillbaka till tronen av förnekelse.
Men du blev girig, ville bara ha mer och mer.
Tills en dag när du var som värst så blev du slarvig, verkligheten lös igenom
och vid vissa tillfällen fick jag se den sanna sanningen.
Och visst skrämde sanningen mig, men den fick mig att se din plan för mig

Ensamhet, Utanförskap & Död.

Så jag tackar dig för att du visade mig vem jag inte är, du kunde inte
göra på något annat sätt förstår jag nu.
Ensamhet, Utanförskap & Död.
Det är så du lever genom mig i sjukdomen.

Det här är min sjukdom, mitt ansvar.
Jag delar mig själv med hjälp av andra,
vi delar på en outtömlig resurs en kraft som tidigare
hindrade mig från att nudda marken.
Jag blev med hjälp av andra ett kärlekens väsen på väg tillbaka
Genom ärlighet där inga genvägar existerar
Genom ärlighet kan jag fortsätta vara fri

Från dig.