Sjuttio-talets finska näbbstövlar,
jättelika runda glasögon,
intellektuella skägg,
(om man var man,
vilt otvättat hår eller miljoner
småflätor om kvinna var kvinna)
snickarbyxor,
palestina-sjal,
en flaska rödvin och
pannan lagd i bekymrade veck.


Med dessa attribut löstes
världens problem.
Dagar, kvällar, nätter,
gick åt till djupsinniga tankar.
Krav på jämställdhet.
Solidaritet. Religionsfrihet.
NU, var det VÅR tid. Äntligen!
Man tyckte att man levde, tog del av,
visste bäst och förstod allt.
Tills verkligheten tog över.
Det vill säga tills solidariteten krävde
VERKLIGT personliga uppoffringar.
Då försvann alla hastigt ner i sina
hål och skrymslen igen.
Som de fegisar de flesta av oss är.

Se där, den tidens intelligentia!
Som skulle omdana Världen.
Göra den till en bättre plats att leva i.

Inte blev det mycket av det!
Inte ens en tummetott.

KAN vi inte börja om igen?
Nu när vi blivit lite klokare?
Lite äldre? Mer realistiska?
Vi vet mer, förstår mer.
Och, framför allt: tjäner mer.
TÄNK, så mycket vin vi kan köpa.
Så MÅNGA världsproblem vi kan lösa.
Det är ju NU revolutionen kan ta fart.