Vintersköld av ilska som sura vindar försöker ja nå dig
med känslor av vänskap och brinnande ljus.

Av sol du har fylls du av värme när ord blir drömmar
för mig där bräckliga röster aldrig vill nå mitt hjärta.

Vänskapens trista häst som går på jordens platta fäste
styr vi bort från varandra igen som lekar utan slut.

Av ord så starka och leenden så svaga dricker ja mitt
brännvin sup nu igen vardags hopp och mening till något
bättre från dig.