en av dem jag saknat mest

hörde av sig en kväll

och min glädje blev

nästan gränslöst stor

så lite behövs det för att glädja mig

nog är det

beklämmande

hur lätt man blir

bortglömd när det

är just nu människor

behövs som allra mest

men alla har väl nog med sitt eget liv

tills de

kanske får uppleva

hur livet kan grina

även åt dem

ödet drabbar oss alla

ingen kommer undan