jag tar tag i mina muskler och jag drar och jag tänker dra tills de går sönder, tills de spricker och jag kommer bli lika ledlös som jag känner mig just nu, för det kommer aldrig sluta, jag måste förstöra, jag måste döda
och sedan tänker jag gråta ut all smuts ur min kropp för det är ju det de säger till mig hela tiden, att det är det enda sättet
jag tänker bita i täcket, kissa i toaletten och gråta i handflatorna tills tid inte längre spelar någon roll
och i den fågelburen, som hänger ovanför din säng, framför ditt fönster, bor mitt hjärta, och varje natt sänder mitt fängslade hjärta ut frihet i morsekoden, och i ditt duntäcke, sover du oberörd

"när tänker du släppa mig fri?"