ibland måste man blunda
för att ens kunna inse
svärtan man bär på
så djupt inombords

och ibland måste man öppna ögonen
varesig man vill eller inte
för att kunna visa för sig själv
att det finns ljus
och det finns mörker
lite var man än går

och sedan kommer natten
som här och nu
är mer färggrann
än en sommardag

alla dessa lampor och ljus
gör varje hus
till en julgran
i min blick
och rörelsen man ser
innanför fönsterrutorna
när man inte kan motstå
att smygtitta lite
är som ljuslågor som fladdrar
och rör sig
i vind

jag gillar inte vinter
inte ens när den är grön
inte ens när ljusglimtarna skiner
bakom väl stängda fönster
och jag gillar inte sommaren
jag bryr mig inte om hur lite kläder folk bär
det är för varmt, för kladdigt
även när det är kallt och grått

men våren är vacker
när liv kommer åter
och hösten... då tvärtom...
livsstadium är angenämt
att titta på utifrån
när man är lite vilse själv

du tror jag är negativ, va?
att allt bara är skit...
att jag längtar efter döden
och hatar mitt eget liv

jag förstår inte nöjet i att skratta för skrattandets skull
eller att le för att det är det man ska göra
jag vill inte förutsätta någonting om någon
så hur kan jag bortse
och inte tillåta
att det som är i stunden
inte är rätt
just då

jag kallar mig idiot
mest för att jag är urbota dum
inte för att jag är det
eller inte är det
mest för att det känns
som om jag är det

/