små puffar livets andetag
som somnat mitt i friden
blåser svalka för ett mjölkstänkt bröst
där jag vill frysa tiden

och alla ord ryms i en enda röst
som vågar be om närhet, mat och tröst
du saknar stolthet
trots att du aldrig hört dess namn
kära
väx dig aldrig för stark för moderns famn