Man ska väl vara tacksam för allt livet gett,
nu när det är ett nytt år och allt.

Man ska väl försöka komma på allt gott man upplevt
och blivit tillgivet och dagarna som flöt som sand...

Vad vet jag... tvåtusen och en nia istället för en åtta...
förra året plus ett... det kanske inte är mer än så...

Kanske tid bara är ett fantasifoster... det spelar ingen roll...
För det blir som en ny bit av jaget har tillverkats...
... för man är väl ett med allt och allt är väl ett med mig

När jag försöker komma ihåg åren som flutit förbi... tiden
och allt vad det innebär... det känns inte så smärtsamt...
mer ledsamt... alla ansikten som bara försvunnit...
jag tror mitt minne kopplar allt till andra människor,
ett ansikte eller bara ett enkelt öga... det räcker...

Det känns som om man levt i en evighet nu...
visst har man missat saker och ting... förkastat möjligheter och drömmar...
men... det spelar ingen roll... ånger är en så onödig känsla...
Det hör väl till att vara människa... att se tillbaka och analysera...
framtiden är så farlig at spekulera om... besvikelse är oundvikligt...
men dåtiden... den oföränderliga tiden bakåt...
Jag vet jag lever i minnet... även om minnet hos mig är irriterande vagt...
... jag vet inte hur andra minns men jag har förlorat min barndom til glimtar,
en tre-fyra ansikten som fyller mig med värme och ett tusental suddiga
som jag mest irriterar mig på att jag inte vet vilka de är...

Men nu är det ett nytt år och med det kanske det följer ansvar eller något...
Det är alltid lite läskigt att se framåt när man inte vet var man är i nuet...

Jag tror jag vågar drista mig till att hoppas... bara hoppas...
... även om jag knappt tror på det själv och därmed troligen kommer att förstöra för mig själv...

Det finns ingenting mer att säga som jag inte sagt förr...
Så jag säger någonting jag aldrig sagt förr... vad jag kommer ihåg...
Det är att jag älskar er alla varesig ni bryr er eller inte bryr er ett smack...
och varesig jag medger det eller föröker ljuga bort det...
Världen är byggd av människor, vi lever för varandra... med varandra...
vi andas samma luft och dricker samma vatten...
vi är i våra minsta beståndsdelar exakt samma varelse...
så varför inte bara älska varandra utan förbehåll...
allt annat är bara slöseri...
Så jag älskar er alla... Helt och fullt...
Och jag önskar er varsamma smekningar, glädje och sorg... rädsla och lugn... spänning och skratt... varma omfamningar och långa sovmorgonar... varmt kaffe och precis allt annat gott jag inte kan komma på just nu... men inte för mycket på en gång... och blandat med lite mindre gott...
då lite beska gör det söta ännu sötare... lite sorg gör glädjen så mycket mer värdefull...

och det var allt jag hade att säga... ha ett vackert år...
ha ett underbart liv!

/