det var i tredje timmen efter mörkret
vi upprättade förbud mot passionen och bröt det
och delade det emellan oss och sade ”tag emot”
och vi tog varandras kroppar

våra fumliga händer har såren kvar
de har aldrig läkt eller fått läka
jag hör gråt från dem som sörjer våra tröstlösa försök
de säger ”hjälp dig själv, här hjälper inget”

vår färja, styrd mot falska himlar, dalar nu
de rymder som den sökte var för trånga
dess omvägar och krökar var för långa
och siktet grumligt

nej, ingen frälsning utan löfte
vi brast nog där, i välvillig ovilja
jag tror på dig men tror dig om mer