Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
inre resa till hemmakvisten.


en nypa tomhet

ett ekande av vindens gångna sus sprids
inte levande kreatur på flera mil
förutom en sådan

med slipad hacka och borr
kaskaden av stenig terräng
förvandlas till en grusmantlad jordplätt

något dyker upp i ögats vy, längs fjärran dis
lysande kulörer speglas
i glasögat

det kommer närmare



bevingad varelse med ett gudomligt omslag
ett frö i sin kupade hand

står

längs ödets gång
en chansning i grönt ljus

men livet är så














Fri vers av orutinerad
Läst 355 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-01-08 00:37



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg
Följer med på denna din inre resa till hemmakvisten..anar mången känsla och fundering.. tomhet..vemod längtan
ja sannerligen har du skriftat ödets smärtsamma ban..men här
finns är också styrka..tålamod..fördrag med Nuet - ja talande och gripande!!
2009-01-08
  > Nästa text
< Föregående

orutinerad