Katten väntar inte. Och de tavlor som hänger på mina väggar fylls av snö som faller. Grånande där soluppgången målade andra färger än de gamla skrifterna talat övergår mitt landskap i något skrifterna aldrig sagt mig.
Som mjuk päls.
Vilande mot lammet som diade mina fingrar söker mina fötter medan fukten droppar inom. Ett snöfall inom. En frihet att samla till törsten.
Röd himmel.
En dag kunde vara ett sekel man målat bakom ögonlock.
Tiden är dimmorna och jag ser snön där katten lämnat skuggorna. Handen smeker luft men finner.
Som mjuk päls

det var ingen dröm jag vaknade
verklig vällde drivor
randen

som mjuk päls aldrig väntad