spricker upp
leendet
strömmar som liv i tömda ådror

oförsonligheten
utbytt

vet kärleken att inget är för evigt
utom avskedet
strömmar som tårarna där kistan smyckat döden

oförsonligheten
lämnad

de tomma händerna vet
sorgen
strömmar av vindpinad björk

reser aldrig stenen
ristad