min längtan har sprungit ifrån mig
sådant händer redan innan våren
redan innan vinterns sista försök
till återkomst

så jag lägger mig för att dö
i salta kalla vindar
på kala, karga klippor
då plötsligt vaknar myten

jag känner hur det sparkar
ett barn av visdom, likt Marias
det säger; vänta mig till hösten
föd mig och jag ska föda dig

och här i mitt liv
mina trevande steg mellan sängen
och badrummet
min sorg över det hopp jag har förlorat
finns, spirande, embryot:

nu finns bara väntan
förtrösta!