det gnistrar om spårvagnsspåren
en slingrande skimrande ljusränna
i frosten och neonskyltarnas nattning
träden är kala nu
gamla konsulatet ligger som en tegelsten
och visar månen i alla fönster
det gås omkring här:
ett äldre sällskap i fuskpäls och skinn
luktar fint, tobak och parfym
som om dom vart på teatern
jag är här utan sällskap
händerna i fickorna (det är kallt)
och försöker att inte le
för man är aldrig riktigt ensam här
man har stjärnorna
och dom som vart på teatern
och natten som säger att allt är lugnt.