Mår skit idag...därför skriver jag om min problematik...den är jobbig att leva med...har fått mera tvångstankar nu...det gör att jag blir trött...blir trött av att bekämpa dem...att undvika att tänka på dem...men det tar sådan kraft att göra det...känns som om man jobbat en hel dag...när klockan börjar närma sig 13:00...då känns det som om man jobbat 8 timmar i sträck.

Jag var utan medicin i 7 månader...det gick ganska bra...men sedan för ca 1 månad sedan...blev allt bara ett stort mörker...kände ingen som helst mening med något...så jag sökte efter hjälp...gick till psyket...fick träffa en läkare där...fick medicin...den börjar hjälpa lite smått...men ibland känns det som om ingen förstår...hur det är...jag orkar inte prata om det heller...finns ingen som förstår...har i varje fall inte börjat tvätta händerna 100 ggr varje dag.

Tankar på döden...tankar på att skära mig...tankar på att göra nått dumt finns kvar...rösterna i huvdet vill inte försvinna...de bara skriker ut...de vill att jag ska göra vissa saker...de vill kontrollera mitt liv.

Jag ska inte ha nån kontroll...OCD-guden är den som ska ha kontrollen...den ska styra mitt liv...har börjat äcklas av mat...tänk om man kunde börja äcklas åt godis istället...näää, men mat går bra att äcklas över...försöker äta frukost efter en smörgås börjar illamåendet sätta in...så här har det inte varit på länge.

Har börjat laga mat så smått...gjorde kotletter för nån dag sedan...blod kom ut ur köttet...äckligt...när jag åt dem...hade jag bara blodsmak i munnen...äcklades...igår var det ungstekt korv och ris...korven var god...riset...jag vet inte...såg ut som larver...äcklades starkt.

Kanske man skulle börja leva på coca-cola igen...3 glas om dagen...räcker nog...gjorde det förut...åt jordnötsringar igår...sa det till min kompis på msn...fick veta att jag inte skulle äta så mycket onyttigt...inte bra för vikten...näää, tala om något som jag redan inte vet...kändes det som.

Ska jag ge efter för OCD-guden...låta han styra mitt liv...då blir de 3 glas coca cola om dagen...orkar jag gå och vara hungrig egentligen...de första 3 dagarna är värst...då hungern verkligen river i en...men sedan går det bättre...eller ska jag ställa mig upp och KÄMPA emot OCD-guden.

Jag vet ju hur STARK han är och hur förbannat SVAG jag är inför HONOM...inför OCD-guden är jag INGENTING...HAN är ALLT och jag är ingenting.