I den höstklara skymningen

Vandrar höstens karga strålar

Tafatt jag slår mot min ensamhets glaskupa

Jag minns hur mina fingrar

Skälvde av kärlek när jag ömt smekte din kind

Likt en blomma som öppnar sig för solen

Öppnade sig ditt sinne för mig

I ett ögonblick av själens frid

Till evigheten jag når