den lilla älvan satt vid en vattenpöl och lekte med sin spegelbild

det långa håret hade för länge sedan fallit av och hon skyddade sig med ett vackert tyg i svart med månskenet broderat ett mönster

hon var liten till växten och utseendet men i sin själ inte det minsta ung

många månar hade passerat sedan hennes resas början

många sorger hade hon mött

hon tittade på människorna som vandrade förbi på väg till något annat

och hon kände i sitt hjärta en empati

för dessa plågade själar som irrade utan mål

för de som förlorade sin tro och de som inte längre hade någon längtan

den lilla älvan satt vid en vattenpöl och lekte med sin spegelbild

hon var liten till växten och utseendet men i sin själ inte det minsta ung