Med tomma händer, döpt för att dö
det går en mänska ut
i hungerns svärtade mull, ett frö
till himmelens skörd till slut

att möta frihet, mogna och bli
för alla folk ett bröd
när frestarn kallar, ändå förbli
till slutet den ondes död

En människa, ett barn av guds nåd
all makt i hans tomma hand
en öppnad väg till guds kärleks förråd
och frestarens ord blir sand

och anden bär i rum bortom ord
det liv som är vårt hopp
att lägga samman på altarets bord
det bröd som är Kristi kropp