Ibland önskar jag tiden stod stilla, så jag får svar
på alla mina frågor

Just nu känner jag mig sviken, besviken, läkare
som lovar ringa, hann han inte skulle jag få ett
brev, har varken fått telefonsamtal eller brev

Jag skulle få besked om ny tid, och om hur jag
ska göra med den medicin, om jag ska öka eller
minska dosen, känner inom mig, jag är inte så
viktig, sjukpensionär, då är det inte så bråttom,
då kan jag vänta

Känslor som dom här har jag haft förr, när mitt
knä var så dåligt, utslitet, värk både dag och natt,
det var min starka vilja, som gjorde att jag kom
ut, tog promenader, när jag ringde undrade, när
min tid för operation skulle bli, fick jag varje gång
frågan, vad jobbar du med?

Det tog nästan tre år, hade jag inte tjatat, kanske
jag haft mitt dåliga knä än idag

Så nu känner jag likadant, det är inte så viktigt
med mig, som inte är arbetsför, jag har ringt idag,
men inte kommit fram, tänker fortsätta på eftermiddagen,
det har gått många dagar nu, sedan jag blev lovad
att han skulle höra av sig

Jag blir så trött, ängslig och just nu framför allt arg,
den lilla människan har inget att säga till om, när
direktörer, politikter och andra som syns och hörs,
blir sjuka då går det bra att få hjälp och vård snabbt.

Jag är så trött på hur det fungerar i samhället idag,
så trött vet inte hur länge jag ska orka kämpa, har
kämpat mot sjukdomar och orättvisor hela livet, vill
så gärna få må så bra som jag kan, det tär inte bara
fysiskt att veta att mitt hjärta är trött, det känns i min
själ, allt är så tungt just nu


anits 26 januari 2009