Nu sitter han där. I äppelträt.
Min älskade man.
Som en stor övermogen frukt.
Vad båtar mina förmaningar?
Platt intet.
Med en kroppsvikt på hundratjugo
kilo och bara ett fungerande ben,
så är risken stor att trilla ner.
Det är kanske det han vill.
Med hopp om att bli ompysslad,
uppassad och ömkad.
Vad gör han där kan man undra?
Jo, nu är tid att beskära, klippa,
forma och allmänt vårda fruktträden
inför kommande säsong.
Han vill absolut göra det utan hjälp.
En Bra Karl Reder Sig Själv.
Varje gång jag gläntar på dörren kan
jag höra hans eder och förbannelser
över grenar, sågar, sekatörer och hans löfte
om att: "nu säljer vi kåkfan. Det här är sista
gången. Ska man använda sitt enda
ynkliga liv till att.....etc etc...."
Än hänger han kvar. Skönt.