Här är varmt, men allt är fruset
Dagar flyter samman och vi kan ej längre se ljuset
För kroppar bleknar och hoppet försvinner
I vardagens tystnad, mitt hjärta det brinner

Ord smälter samman och skillnader suddas ut
I mörker jag famlar, men finner inget slut
Den tid som en gång var är nu ett minne blott
Med ängslan och förtvivlan, färgas sinnet grått

För hur ska man kunna leva, när desperationen kryper in?
När väggarna är tysta och endast kylan kan man se som sin?
Den förvrängda bilden som alla ser,
är en lögn som inte ska finnas mer

För nu är allting likadant,
då variation har försvunnit helt totalt