Du frågade mig
om jag forfarande var densamma som förut
och ännu bodde kvar på samma ställe
jag sneglade på dig när vi stannade till
en tanke föddes fram, men kom aldrig ur mina läppar
förstrött tog du min hand
höll den tveksamt, sen log du mot mig
du ska se, sa du och tystnade.
vände på klacken och sa till sist farväl
stegen ekade bort i kvällsljuset.

Så mycket jag skulle vilja säga dig
men vet bara inte hur
den lågmälda vänskap som byggts
upp vilar ännu i ett tryggt rum
där du och jag existerar i djupaste
samförstånd