Döden kan landa
fridfullt
som en vit fjäder
på kudden

Det är inte mycket
jag hatar längre

Men bristen
på värdighet
smutsen
du lever
och dör i

Och maktlösheten

Men som en vän sa:
om hissen är på väg ner
mot helvetet
så hoppa av


Det fanns en tid
en lång tid
när jag inte kunde älska
någon

Smärtan
det var den
jag ville fly från

Bönen
och mitt våta ansikte
utan det
hade jag varit tillbaka


Tålamod
och alhamdu lillah
men ibland är det svårt

Såren

Jag vet
att du grät
och jag var inte där

Jag är aldrig där
det är den delen
av mitt öde
som jag har svårast
att försonas med