Jag hör alla dessa ord om och om igen,
som ett eko i mitt huvudet klingar din röst
Du tog min hand och kolla i mina ögon
jag valde att tro på drömmarna
Tiden gick och verkligeheten hann ikapp mig
Den verklighet jag så länge försökt gömma mig ifrån
det är lätt att ljuga för sig själv när man vet
att lögnen kommer kännas lättare än sanning
de är svårt att acceptera när det smärtar
som en vacker sommardag kom du och svepte iväg mig
jag försvann lika snabbt som luften ja andats ut
jag var fast, jag var din, fångad i en dröm
jag kollar ut genom mitt fönster och ser regnet som rinner ner
när jag en gång kollade kände ja medlidande för
alla dessa änglars tårar detta regn står för
nu när jag kollar ut genom fönstret känner
ja medlidande för mitt trasiga hjärta
verkligheten hann i kapp mig precis som vindens blåst
den tog luften ur mig, den skakade om mig
genom tårarna som rinner ner för mina kinder
ser jag nu klarhet, ser det jag en gång blundade för
ja trodde ja hade allt, va den lyckligast mellan himmel och jord
svävade i de blå bland alla dessa moln,
varenda dag i mitt liv var solig, även dessa dagar då regnet föll
men verkligheten hann i kapp mig,
det som en gång verkade så självklart
är nu bara en mörk dimma
solskenet som alltid lyste ovanför mig är nu ett regnmoln
för regnet som öser ner utanför mitt fönster ger mig inte känslan av medlidande för alla dessa änglars tårar regnet står för
för nu är även jag en av alla dessa änglar