Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fingrar pillar förstrött på pianot


Fingrar pillar förstrött
på pianot
berör dem i tystnad
dessa tangenter
vars toner
aldrig mer sig låter höras
från de ivriga händer
som så ofta dansat, dunsat
och lekt fram
rummets satta
känsla


två par händer
möts i stilla tröst
över pianots
lätt fuktiga
tangenter
vars toner aldrig mer
kom sig höras
mer än genom hjärtats
tydligt
talande minnen


av deras
barn


Fri vers av Micael Axelsson
Läst 602 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2009-02-17 18:16



Bookmark and Share

  sockerspöket
så underbar och smärtsam! känner igen mig, fast åt andra hållet, med en annan släkting. En tröst i det annars så stilla hus och rum, som förut alltid sprudla av
liv
2009-02-18

  Lyckohäxan Enediel
Jag gillar den här...den ger mig en vacker stillbild av saknad och vemod...toner från svunna tider hörs från bilden...
Så blir det extra skönt att läsa när man förstår att pianot och spelandet från förr varit en källa till glädje.
2009-02-18
  > Nästa text
< Föregående

Micael Axelsson
Micael Axelsson