Jo, så gick vi då.
I Jesus fotspår, trodde jag.
(Min idiot)
Gick och gick, förresten.
Dom galopperade! Sprang!
Som om de gällde att komma
först till målsnöret.

Min tanke var att vandra i
kontemplation, att föreställa sig,
tänka sig, Jesus vandringar när
han gick här på jorden.
Under tystnad. Uppleva allt
detta tillsammans.

Visst stannade vi till ibland.
Läste något tänkvärt,
här och där. Men...

Alltså, ärligt talat, att ta en
promenad i skogen alldeles själv
ger mer närhet till Jesus, till
Gud, till allt han skapade än denna
Maratonpromenad.