du sköra fågel
spröda kropp och tårande tynande
jag hör dig ibland nattetid genom åren
och vet att du kvarstår bräcklig

minns du när vi delade oss
som när tulpanknoppen slår ut?
Två barn förvandlade
det var någon slags sommar

och jag minns en vinter
en karghet och fåordiga dagar
jag minns inga beröringspunkter
innan sorgen kom

detta må vara din vår
ja, detta måste