Jag känner mig så vilse
så oroväckande bortkopplad

Varenda steg jag tar känns fel
när jag vill framåt sjunker jag ner
när jag tror mig stå stilla så springer jag

Så jag frågar mig själv...
för att jag inte vill tråka ut någon annan...
Vad vill du av mig?!

det känns för mycket när jag inser faktum
jag kan blott ignorera... aldrig ta in...

världen springer ifrån mig

och jag accepterar

hoppas på... någonting

Jag vet vart jag är på väg...

ner, ner, ner... så långt man kan komma...
... jag undrar om jag inte är lite förväntansfull
på vad som komma skall

Jag vet inte längre...
... andetagen smakar damm
cigaretterna smakar rök
... och kaffet smakar kaffe

vänta... förmultnar jag...?

/