Lilla pojken Bröd
var aningens smal
och om historien det får säga
väldigt spröd

Hur han till världen kom
var det väldigt många
som fråga mor och fadern om

Fadern det väldigt länge förneka
att modern till barnet
gick till bondens fält -
för att där naken leka

inte trodde hon
med havre, korn och råg,
det skulle nio månar gå
och hon åt honom föda, liten påg

hatet dem emellan växte
såpass mycket
till en dag fadern sa
att det räckte

med obotlig sorg
i sitt hjärtas korg
viska han till sin son
i låg, låg röst

har du någonsin undrat
hur det vore,
om du stillsamt i sömnen dog
och upp till himlen drog

pojken Bröd mötte faderns blick
och tydligt han såg hans sorg
ja, om någon fråga
visste han redan då vart detta möte gick

vid tidig frukost satt fadern tyst
med kinden full av tårar
små, och stora smulor
vilade stilla på hans byst

pojken Bröd
hade då nått
det vi kallar
våran...