Som skalad betong äro din kärlek, grym mot döda poeter, lysande av sanningar jag smed då vi var unga...

nu pissar jag på sanningen, ser ännu bara ditt blod framför mig i mörkret, räds ej sömnen, evigheten,


inträder sakta


du stal mitt sinne, för att aldrig återlämna kärleken...