Genom själar flyter fruktan, ljus av pulvret som du gav mig, en ångrad visdom , meskalinet var ej för dagligt bruk, men hur skulle vi annars uthärda kylan, det är ju krig, mäniskors storslagenhet slår rot i mitt förstånd, jag tiger stilla, en kärlek eller två bortom döden, förenas vi i längtans rosor utav siden vävda ur en dröm...