Vi kysste sanden tillsammans

men fasade inuti

närheten,

till bränd panna

Våra tårar hördes,

väckte en ros 

i öknen

Vi smekte solen nakna tillsammans

men lamslogs inuti

närheten,

till mörk sorgedräkt

Våra önskningar föll,

flammade upp

i en låga

Emellan oss nu,

din kropp

ovan min

ligger en ros

som  väntar

att omfamnas

Låt inte rädsla

för taggarnas skärpa

släcka oss nu

om vi så blöder ut i en röd flod

av vår närhet till varandra

eller bränns upp av öknens hetta

låt oss då skrika av smärta

för kärleken

tillsammans

och vår låga

leva kvar i soluppgången

och vår önskan

i nattens beskydd...