Nu ser jag, avgrunder, ni har ju mördat förut, med mina tankar, förnimmer jag hatet, saknaden, kärleken, de döda partierna i mina sanningar, flyter bort, droppar, ur en kanyl i natten, ensamheten varar aldrig länge, jag har älskat oceaner utav kärlek, nedlagt alla fiender till dig, lovat allt som brinner, kysst ditt helvete adjö, älskat mig själv varje dag i 1000 år, aldrig glömt vem jag var på sommarängen då vi möttes, oförstörda, under solen och förenades i ungdomens naiva tro, nu är du ännu min, den som vet, ser, kysser, älskar mig till döden, hämtar våra tankar till landet bortom livet...