Ja nog är det en konstig värld vi lever i.

På vår jord i västerlandet, lullar det fram hamburgare på gatan. En nyproducerad beskaffenhet. Helt klotvälvd. Bolliknade saker, som när man ser dem från luften, ovanifrån, ser ut som en stor platt hamburgare, som rör sig sakta en meter i taget och sedan blir den stilla. Ibland lutar den sig mot en stolpe. Sedan börjar den sakta, i ultrarapid, röra sig igen någon meter, för att sakta stanna igen. Människorna älskar sina hamburgare, så de drar runt dem i färgade snören.
Konstigt.

En del hamburgare blir alldeles svettiga av att dras runt och fettet böljar. Hamburgarna tycker det är flåsigt. De skulle helst bara vilja vara fria, ligga stilla, gäspa lite och ibland ge tillvaron en stilla flyktig blick, för att åter falla till ro. I någon duvblå soffa.
Men ibland när orket avtar, så bärs de även varsamt runt, i sina fodral, av människorna.

En del hamburgare har bakteriell ohyremögelpäls, andra är helt sprillans nakna. De luktar beklagligt illa också. Men då parfymerar människorna sina hamburgare med valfri doft. Lavendel eller Jasmin. De tycks uppbära dålig andedräkt även fast människorna har specialtandborstar till dem. Ibland tar människorna dem till hamburgerinstitutet. Där får de hamburgermassage, hamburgermanikyr, trimning, bubbelbad och så ytterligare parfymering.
Ibland när människorna vill att hamburgarna ska vara riktigt fina och speciella, drar det ett rött eller blått band runt hamburgaren och avslutar med en fin rosett. Och säger, oooh så Fint. Sedan tillber människorna dem och slickas i ansiktet som tack, strax efter promenad och möte med dubbelburgare i bakförening.

De flesta hamburgarna har senap som krydda men de brukar människorna förvara i sina små svarta påsar.

Hamburgarnas egen enda stora önskan är att få bli som förr. Platta. På höjden. De är något bakåtsträvande.
Hamburgarna tillber ingen gud utom sig själva i det tysta och förbannar sin osjälvständighet.
Ibland, gör de sig till dock, gödsling, när de vill ha något, vilket brukar ge gott resultat i ytterligare gödning. En gödning av god kvalitet som till och med slår ut människoföda till dem som över huvudtaget uppbringar föda. Det enda hamburgarna inte förstår sig på är dessa människor som ser ut som deras älskade pinnar och inte uppnår ålder av hamburgerår. De som utseendemässigt liknar hamburgarna och verkar bli fler och fler, verkar ju inte heller förevigas länge, trots gräddtårtors konserveringsmedel.
 

Enda fördelen med Hamburgarna är att de är som zombies. De orkar inte röra sig, så inga är rädda för dem.
Man kan till och med sparka boll med dem.
Ja det är konstigt.