Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

(Del 2)




Cecilia den Mildas balkong

 

Cecilia bodde på tredje våningen i ett fyravåningshus, i en förort, i Stockholm.

Nu när hon var ensam, passade lägenheten, henne alldeles utmärkt. Visst kunde hon sakna trädgård och hus men nu på äldre dagar, var det skönt med enkelheten och bekvämligheten.
Lägenheten var relativt rymlig, så hon kunde utan större problem, ta emot sina barn och barnbarn där.
Gardinerna och Tapeterna, var i milda ljusa färger men framförallt, älskade hon sin balkong.
På sommaren sprakade den av ett flerfaldigt antal pelargoner i olika färger. Cecilia älskade sina pelargoner. Hon vårdade dem ömt. Hon pratade med dem, med sin milda röst, ansade dem och smekte dem kärleksfullt.
Grannarna gladdes också i det tysta av färgprakten.
Balkongen var Cecilias fristad. Hennes meditativa vilorum. Ett andningshål av ro.

Cecilia sågs av alla i omgivningen, som den snälla damen på tre trappor.
Hon var snäll och mild. Snäll och mild hade hon alltid varit.  I sextiofem år hade hon varit mildheten själv och milt åtagit sig sitt ansvar och sina sysslor.
Mildheten segla lekfullt, som en virvel runt henne, för att kittlade henne i ena armhålan och hon log milt.
Nu när hon precis gått i pension, kunde hon vårda sina pelargoner med stor ömhet. Tiden fanns och hon kunde bara ta för sig, av den. Den var hennes. Många undrade hur hon kunde ha så fina pelargoner men de visste inte om, hela sanningen och hemligheten bakom.

Cecilia hjälpte ofta sina vänner med deras hundar. Cecilia älskade hundar. Hon hade haft egna själv men nu efter att den senaste, vandrade in i hundhimlen, bestämde hon sig för att inte skaffa en ny. Hon ville vara fri, efter alla år av milda plikter.
Men hon hade ofta andras hundar hos sig och sög i sig, sitt hundbehov. Som barnbarnen, bra att lämna tillbaka när hon hade sugit ut det gottaste.
När Cecilia rastade hundarna fick hon motion, naturupplevelser och bajspåsar i fickan som hon ordentligt fyllde. Hon tog alltid rätt efter sig och på hunden.
De flesta kastade dessa små svarta påsar i sopporna men inte Cecilia. Hon tog upp dem i lägenheten, tog fram en plåt, la på ett smörpapper och krämade ut innehållet, i små prydliga kackahögar, satte ugnen på 50 grader och lätt det vara över natten. Sedan stoppade hon den torkade skiten i en blommig liten plåtburk, som stod på en hylla i köket.
Hon tog en gaffel och slängde ner en kacka eller två i sin stora fina kopparvattenkanna och där fick det dra och sedan sörplade hennes pelargoner i sig röran och nickade av välbehag.

På första våningen bodde en Alá Bomba. En ung kvinna som vickade på stjärten i sina korta kjolar, målade sina långa naglar, klippte med ögonfransarna och la ner ett stort arbete på sitt yttre för andras välbehag. Hon satt ofta på sin balkong toppless och slukade solen.
På andra våningen bodde ett medelålders par. Han med rund kulmage och tystnad och hon med gnällig, gäll, bestämmande röst. De hade inga fina pelargoner men en blåvitrandig plastmatta på sin balkong.
På tredje våningen bodde Cecilia och över henne på fjärde bodde en ung man med mörka ringar runt ögonen, vitgulblek hy dekorerad med finnar, stripigt hår och oftast hade han solglasögon på sig, även då han mest syntes till, på dagens sena timmar. Han arbetade på ett avelsstuteri på Drottningholm och ibland när han kom hem, lukta han koskit. Han rökte. Det lukta rök på Cecilias balkong. Han slängde ut sina fimpar och mången gång hamnade de på den fina balkongen nedanför.

Nu låg det en fimp på balkongen. Cecilia tog den med avsmak mellan fingrarna och skulle precis gå in, då hon genom springan i balkongen, såg herrn med kulmagen ligga och glo i springan ner på Topplessbomban, på första våningen. Efter det såg hon honom ofta ligga där, utsträckt på mage på plastmattan. Cecilia började, med en kick med foten, sparka ner fimparna på hans balkong.
Cecilia började känna olust på sin fristad. Fimpar hamnade titt som oftast där.
En dag hörde hon hur kulmagen svor. Han hade lagt sig på en fimp när han skulle kika i springan på Bomban. Han glodde ilsket upp på fjärde balkongen. Han viste ju att den snälla damen på tredje inte rökte.

En dag när hon kom ut på sin balkong, låg det en fimp bland Pelargonerna. Under sig hörde hon gutturala ljud ur en sammanpressad mun, som var inklämd i springan och magen rörde sig magdansaktigt på plastmattan.
Cecila höll sin vackra kopparvattenkanna i famnen. Hon gick in och tog fram den blåblommiga burken igen och börja räkna hundklickskackar och rörde om.
Cecilia hällde ut hela vattenkannans innehåll, ner på balkongen under. Så drog hon sig skyndsamt undan.
Hon kände ända upp till sig, hur det stank. Hon hade kryddat väl extra från kakburken.
Genom glipan i balkongdörren hörde hon, mannen under, skrek som en stucken galt. Svordomar förmörkade himmelen. Så stod hans fru i balkongdörren. Undrandes. Såg sin man nerdränkt och slemmigt illaluktande på plastmattan. Du luktar koskit sa hon konstaterande. Sedan fick hon se Topplessbomban under.
Hon förstod nu varför hennes man hade visat så stor förkärlek, på sistone, för balkongen,
Hon drämde till. Cecilia hörde hur det small. Ett nytt tjut och så blev det tyst på balkongen. Istället hörde hon dörren öppnas våningen under, med ett brak i trappuppgången  och hon hörde två par arga fötter springa ner och två par arga fötter springa upp men förbi hennes dörr.
Dörren längst ner öppnades och det small till igen. Du frestelsens styggelse sa en vredgad pipig röst.
Dörren högst upp öppnades och det small till igen, två gånger. En för fimpar och en för koskit mullrades det.

Efter det kunde Cecilia avnjuta sin balkong. Hon satt där i stilla ro och frid. Luktandes på sina pelargoner. Utan snuskhumrar och rök. Cecilia log milt.

Grannen under, försvann tillsammans med sin blårandiga plastmatta från sin balkong.
Grannen längst ner, bar solglasögon ett tag och kläder på sig hädanefter.
Grannen högst upp, bar också solglasögon ett tag och gick och köpte sig en billig askkopp på Konsum.




Prosa (Novell) av Berit Robin Lagerholm VIP
Läst 1341 gånger och applåderad av 47 personer
Publicerad 2011-03-28 09:49

Författaren Berit Robin Lagerholm gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


    © Birgitta Wäppling VIP
Du lockar fram leendet hos läsaren, men sätter också fingret på hur grannar i lägenheter ibland kan skriva sina egna regler och utmäta straff, även om det går till ytterlighet i Cecilias fall.
Man kan inte låta bli att undra vad Cecilia ska ta sig för härnäst, som ingen kan tro att hon, som är så mild, kan vara skyldig till...

Några småsaker:

Den här meningen får du kanske ta en titt på:
"Mildheten segla lekfullt, som en virvel runt henne, för att kittlade henne i ena armhålan och hon log milt."

Och här:
ska det stå soporna (och inte sopporna)?
"De flesta kastade dessa små svarta påsar i sopporna men inte Cecilia. "

Kommateringen är ibland lite annorlunda i din text. Jag tror att texten skulle flyta på än bättre om ett och annat komma togs bort. T ex här:
"Nu när hon var ensam, passade lägenheten henne alldeles utmärkt."
(D v s inget kommatecken efter lägenheten.)
Testa så får du se.

Väl skrivet och ser fram emot del 3 om Cecilia den Milda... :)
2011-08-11

  evana
Underbart att få läsa om Cecilia, med en önskan på en ny text snart!
2011-06-08

  Herr Funderare
Jag fick ett tips från en annan användare om den här novellen.
Wow....
Jag skrattade stort sett igenom hela novellen.

Förutom själva poängen i det hela, använder du ett härligt språk när du skriver.
Du skriver även på ett härligt sätt.
Tack för denna underbara novell!!
2011-04-28

  Eva Langrath VIP
Gillar Milda Cecilia starkt och läser novellen med spänning från början till slut, skrattar och sätter skrattet i halsen för den snubblar nära verkligheten som finns runtomkring
2011-04-19

  Janne
Så det blev en fortsättning
vad kul! Cecilia får verkligen
vara med om mycket hon (ler),
du berättar med en sån inlevelse
i dina ord ,lätt att få bilder som skapas
av när man läser,du iakttar verkligen
livet i många perspektiv med dom inblandande
personer i denna underbara berättelse.
2011-04-03

  Lena Renman
Hej
Tokgillar Cecilia! Hon är bara bäst! Även om jag rätt tidigt kunde räkna ut det där med hundskiten, då jag är odlare själv ( dock inte balkong och just dessa blommor)så är texten så underhållande och välskriven att det var en fröjd att läsa den :-)


Ser fram emot mer om Cecilia!

Lena J
2011-04-02

  Ulf Lagerholm
Ja det är ju precis såhär det går till därute i förskingringen. I förstone skulle man kanske tro att berättelsen är en smula skruvad, litt överdrivet kryddad, men efter det att jag kanske bebott ett trettiotal balkonger under min bostadskarriär kan jag vidimera det närmast dokumentära i denna framställning. Allt som oftast ter sig grannars mellanmänskliga förehavanden just på detta absurda sätt. Man lägger sig i, har synpunkter, upprättar egna lagar, utmäter hemmasnickrade straff, ja det mobbas, intrigeras, tisslas och tasslas i största allmänhet. Jag skulle vilja påstå att livet i ett kollektivhus, med alla dess balkonger, gemensamma tvättstugor och innergårdar allt som oftast, dessutom på ett mycket tydligt sätt, visar på hur småskuret, ja närmast fientligt, vi människor beter oss när vi tvingas leva alltför nära varandra. Jag har ofta tänkt på hur vårt släkte ens skulle ha skuggan av en teoretisk möjlighet att globalt leva i fred och harmoni med varandra, när vi på balkonger, i tvättstugor, och även på poesisighter inte klarar av att uppträda just och kärleksfullt mot varandra.

Månget gott skratt renderar denna text. Och visst sätter den sig i halsen. På ett tänkvärt vis.
2011-04-02

  Lennart Bång
Underbara Cecilia!
2011-04-02

  aol
tack för en så mästerligt skriven historia, det värsta är att jag tror den är sann, tack min vän för saitens bästa historia skriven på ditt fyndiga vis, när jag kom till konsum undrade folk vad det var för en dåre som gapskrattade vid hyllan för askkoppar,
2011-03-30

  Linda CH VIP
En härlig läsning om Cecilia den Milda! Hon är så uppfinningsrik och kul. Du berättar detaljerat och målande och intressant. Väntar med spänning på del 3.
2011-03-30

  La Magnólia
En helt underbar bekantskap! Trots sin mildhet, så finner hon på råd i de mest otroliga situationer och på de mest otroliga sätt ...Längtar till nästa återseende!
2011-03-29

  issac.a.m
Helt Underbart..
2011-03-29

  Ninananonia VIP
:) Hi,hi! Underhållande text!
Tyckte att den var väldigt bra :)
2011-03-29

  Anya VIP
Jag ler när jag läser. Det är lite Lars molin över denna historia. Du skapar roliga bilder i mitt inre. Tack!
2011-03-29

  Bodil Sandberg
Milda Matilda som jag älskar Milda Cecilia månde sen vara att hon har en räv så stor som ett hus bakom örona vad gör det ingen ska säga att hon inte är smart!!vet precis hur man gör för att få undan oroande komponeneter och värna sin livsstandard*

applåder helt underbart Berit!!!
2011-03-29

    ej medlem längre
Hon är för underbar, Cecilia den Milda, och påhittig ut i fingerspetsarna, gillar att bli bekant med henne.
2011-03-29

  PluttanKamon
Föressten, vad konstigt att det under rubriken "de mest bokmärkta" i din rubrik står "ballkong" (?) Jag trodde först att du råkat stava fel men jag ser inne på din sida att det står "balkong"....
2011-03-29

  PluttanKamon
Det här är sannerligen en rolig och charmig berättelse som jag gärna skulle vilja se filmatiserad. Tack ska du ha för kvällens underhållning!!!! Applåderar stående.
2011-03-29

  Tor-Björn Fjellner (Mr T)
Där satt den.
Vilken härlig avslutning på dagen att få avnjuta lite bestämd mildhet.
Tack!
2011-03-28

  erkki VIP
Skitkul! Du bygger upp stämningen så härligt. Man riktigt ser hur det roterar i de olika huvudena. Men, en gubbe med kulmage, unnar man inte...
2011-03-28

  Max Poisé VIP
Aaah fick äntligen fortsättningen! Hur kul som helst. Tack för att du delar med dig av denna fantastiska historia!
2011-03-28

  walborg
Oj den tanten - ingen anar vad som rör sig i hennes huvud som hon har för sig själv, som man brukar säga.
2011-03-28

  PeterB
Haha!
Vedergällningens vattenkanna med skitlukt och smet från oväntat håll.
Skrattar gott och tackar för fin berättelse med kärring med krut i.
2011-03-28

    Erik E Smith
Ja denna den kära Cecilia får mig synnerligen vid gott mod. Hon är en humörhöjare vars kreativitet inte verkar har några gränser och lever verkligen upp till talesättet att allt är inte som det ser inte ut.
Det känns som din penna flyger fram och du lämnar efter dig ett underbart flyhänt kåserande porträtt av den milda Cecilia.
Man kan inte annat än säga att du är mångsidig med ett varmt leende på läpparna.
2011-03-28

  Kersti Lind
Denna milda lugnt kryddstarka dam kan man ju inte annat än tycka om.
Hon tar för sig av livet och har en fot som sätts i backen med ackompanjemang till en mun som kan tolka ordet nej. En underbart fint och medryckande tecknat porträtt av denna Cecilia som man bara njuter av. Dessutom denna finstämda humor och medryckningar i mungipan när damen med skinn på näsan och glimten i ögat går till lågmäld attack.
Känns lite som om denna dam är uppdämd damm av återhållen förtret som samlats och ligger och dammar genom årens gång. Kan bara hurra för denna frigörelse och hur texten är nedskriven.
2011-03-28

  Stefan Viljehammar
Älskar denne dams eskapader. Detta med ballkongdiciplin är allt som oftast ett intressant ämne likaså tvättstugans.
2011-03-28

  Monika A Mirsch VIP
förunderliga äro människans vägar - upp och ner för fred och sämja - jag njuter - och vill läsa mer av skrönomästaren
2011-03-28

    Erik E Smith
En fortsättning på denna underbara dam som förgyller min morgon. Ler stort och återkommer.
2011-03-28
  > Nästa text
< Föregående

Berit Robin Lagerholm
Berit Robin Lagerholm VIP