Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pojken och Släden

 

På årets första nytillkomna natt, några timmar efter klockors klämtande och klingande, i inringandet och välkomnandet av det nya året, kör jag hemåt efter en gemytlig och varm samvaro med vänner. Snön ligger upplysande och gnistrande puderlätt på marken.

Jag kör de få milen över fälten, ensam i natten, med enbart månen som följeslagare, på en tom väg med Linderödsåsens silhuett, varmt följandes på ena sidan. Genom byar, med upptända ljus i fönster och tindrande belysning i buskar och träd. Genom mörka fält omgivna av skuggors nyanser. När jag passerar den vackre omgivningen vid Maltesholms slott, med sina vidsträckta ägor, sin praktfulla gamle bokskog och sina mäktiga uråldriga ekar i allé, sackar jag bilen, då hjortarna här i tusental lever i ostängslad frihet på både sidor om vägen.
Mycket riktigt, sekunden efter får jag stanna bilen när de plötsligt i hundratal vill ta sig över. De låter sig skådas och är så oändligt vackert graciösa med sina ståtliga horn, där de väller fram som skuggsilhuetter framför billyktorna.

De håller tätt samman.

Jag fortsätter sakta mellan tysta byar och över öppna fällt, med hjortarna som följeslagare i flera kilometer.
Plötsligt med blicken av strålkastares ljus mellan enstaka gårdar och över ensliga fält, dör sakteligen bilen. Jag styr åt sidan. Den står där helt stilla och går inte att starta. Jag sitter i betänksamhet, i mörker upplyst av skuggor och snö. En omslutande ensamhet.

Då får jag plötsligt se en stig vid sidan av vägen. En stig jag aldrig sett tidigare, som slingrar sig bortåt i det annars så välkända landskapet. Allt är stilla. Utmed stigens mitt löper smala spår som av medar. Jag följer med blicken den öde stigen med spåren i snön och vid skogsranden, vid kullens början till åsen, ser jag en liten gestalt.
Det är ett barn som drar en släde efter sig. Han, för det är en liten pojke, kanske fyra till fem år, går sakta, liksom trevande, som om han aldrig gått stigen förut.

Omkring honom är ett skimrande sken som jag icke kan läsa.

Han går framåtlutad för att kunna dra släden med sig. Släden är lastad, överfull och betungande tung men underligt nog har den lille pojken ingen svårighet att dra den, trots motlut, när han stretar upp för åsens mynning i månens varma sken.
Jag sitter tyst, andäktigt och kan inte förmå mig att röra ett andedrag. Pojken fortsätter utan att stanna men han går sakta. När han kommit en bit bort, ser jag att något rött föremål, ramlar av släden ner i snön. Strax efter ytterligare ett, och så ett till. Jag väntar andlöst på att pojken skall märka förlusten och vända om och ta upp föremålen. Nej, han fortsätter sakta sin färd. När jag ser minst ett tiotal röda ting på stigen kan jag inte vänta längre. Jag öppnar bildörren och kallar på honom, och säger: "Du förlorar något…"

Han vrider bara på huvudet och fortsätter att gå medan han svarar:
”Du får ta vara på allt jag tappar, om du vill” säger han, ”Dela med dig till dina vänner, det räcker till alla, det vet jag”
Han fortsatte tala under det han går vidare:
”Min uppgift är att bara gå, gå framåt, jag varken kan, får eller vill vända eller ens stanna ett endaste ögonblick”

Så plötsligt ändrades skenet runt Pojken gestalt, färdades och dansade i dimbankar och slöjor för att i några ögonblick uppenbart kristalliskt klarna i nuet. Jag kunde tyda skriftermålet.

Med ens visste jag vem pojken var. Det var ju det nykomna som börjat sin vandring!

Släden var fullastad med människors förhoppningar, drömmar och löften.
Jag skyndade ut för att ta vara på det han tappat. När jag kom ut var han utom synhåll men ändå sände jag en ”Lycklig resa” efter honom. Jag stannade plötsligt upp av vilja och lät de ting, jag skulle samla in ligga kvar. Jag beslutade att överlämna dem i sin egen ordning, åt andra.
Längre fram såg jag att han tappat ytterligare flera stoff. Även de fick bli kvar på stigen. Till min glädje såg jag inte en enda tappad förhoppning.

Jag gick tillbaka och satte mig i bilen, försiktigt utrönande om det gick att starta den och den gick genast igång med ett bestämt lugnt spinnande. Jag körde sakta och varsamt därifrån.




Prosa (Fabel/Saga) av Berit Robin Lagerholm VIP
Läst 1662 gånger och applåderad av 34 personer
Utvald text
Publicerad 2011-01-03 08:03

Författaren Berit Robin Lagerholm gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  La Magnólia
Så ljuvligt att läsa, att följa med i berättelsen .. och det underbara "inte en enda tappad förhoppning" .. sände så positiva signaler ...
2011-04-23

    © Birgitta Wäppling VIP
En stillsam och fin berättelse. Som en saga som sprider sitt ljus, sina förhoppningar och tankar.
Tack för läsupplevelsen!
2011-02-05

  aol
tack för en medryckande berättele ja så finurligt det nya året som lillojken föds på nytt och åldras under året, för att åter förnyas som att man alltid får en chans att förhoppningar aldrig dör,
var det bara till dina nämaste han tappade paketen
jag tänkte lite egoistiskt om där var nåt till mej,ler kram,Lasse,
2011-01-13

  Anya VIP
Fantastiskt bra text som jag läser och ryser av. Ditt språk är magiskt och håller mycket hög kvalité. Gillar mycket!!!
2011-01-13

  Elaine.S VIP
Framtiden...en tid vi inte vet något om men som vi kan välja hur vi möter.

Jag älskar känslan som jag fylls av när jag läser, bilden till dina ord är perfekt. Man ser inte den lille pojken, men man kan tänka sig honom.
Det ligger som ett fint skimmer över hela berättelsen, stillsamheten i mötet som känns tryggt trots det övernaturliga.

Det finns en tydlig kontrast i att lämna gemenskapen med vänner för att möta vägen ensam. Att betrakta de många hjortarnas sammanhållna framfart och att möta den ensamme pojken...på sätt och vis är det som att verkligen möta sig själv, våga möta sig själv och framtiden.

Du har skrivit något bra!!
2011-01-08

  Eva Langrath VIP
En vacker berättelse att återkomma till flera gånger, ord som skänker tröst. Bokmärker Tack
2011-01-08

  Aftonvännen
Med tålamod, som saligt saktar in, låter verkligheten möta upp och sagans linjer klarna, vända sig till stillhetens närvaro och höra efter tystnaden. Hur den omfamnar hjärtslagen och andetagen.

Där kan kärlek bli till, och med visa ögon som ser allt, och förlåter allt, vandrar tiden vidare, och spåren av de vakna liven bär doft av löften och livets fruktbarhet. Stort.
Men ej för tungt att bära.
2011-01-06

  Mr Lindemann VIP
En god berättad saga som jag återkommer till och ger en utförligare kommentar till


*bokmärker*
2011-01-06

  Anna*
Åååå, så fint! Applåder och en välförtjänt stjärna

"Till min glädje såg jag inte en enda tappad förhoppning."

Strålande ☼
2011-01-06

  Miss Mod
Imponerande berättelse, en ren njutning!
2011-01-05

  Bodil Sandberg
Älskar den här underbara fina sagan ..inte en enda tappad förhoppning det inger en varm och tröstelig känsla - tack Berit!
2011-01-05

  PluttanKamon
En härligt drömsk fabel och en mycket givande läsning!!! Vad roligt att se dig här inne igen!
2011-01-04

  Fredrik P. VIP
tack för en
sprudlande
julsaga från
ett välbekant
landskap.
2011-01-04

    Joytan
Vilken underbar stämning du för mig in i!! tack! Tack!
2011-01-04

  peter markurth
imponerad
2011-01-04

  Ulf Lagerholm
Jag känner den där pojken, men vet inte vem han är. Denna lilla vackert iscensatta nyårssaga berättar vad ingen med tvärsäkerhet kan veta, men vad mången anar som en sanning under huden, mellan fjunen på armar och ben, bland de transparenta håren utmed ryggraden.
2011-01-03

  stenen/ Yv Ericsson
ingen kan väl berätta som du. och få en i en sådandär mystisk skön stämning. Tack finaste Berit. och jag tror att just du är utvald, att dela ut dessa dyrbara gåvor.
2011-01-03

  Eaglemountains VIP
Så underbart, så berörande text, Du får mina kinder att fuktas med denna berättelse och Du är så väl förtjänt av den stjärna som utmärker denna som en utvald text.

Jag skulle kunna säga fler ord - men de saknas, men Du är fenomenal på att berätta. Tack min vän för denna som jag sparar i form av ett bokmärke.

Kram.
2011-01-03

  Carola Bouvin
Vilken berättelse, helt underbar!
2011-01-03

  Rachel Roth VIP
vilken härlig skimrande saga. den har något klassiskt över sig och så vacker. Tack Berit! Blev glad av att få läsa den
2011-01-03

  Stefan Viljehammar
Mystiskt/mytiskt spännande hela tiden.
2011-01-03

  erkki VIP
Jättefint! Varma ordkombinationer som 'åsens mynning' ger lite lagom spelrum för fantasi och stämning. De metaforbetonade begreppen gör att man inte binds för hårt så det stör känslan.
2011-01-03

  Ronny Berk
tycker om den texten- naturen och människan...
2011-01-03

  Max Poisé VIP
En vacker midvinternovell som ger helt rätt sinnesstämmning och sköna vyer.
2011-01-03

    Erik E Smith
Den här sagan, lägger sig mjukt och vackert i ögonen. Den är vilsam och ljus.
Den ger till läsaren och skänker tiden tillit och hopp.
Den vandrar in i ögonen med en stor del poetisk enkelhet och landar mjukt trots sin prosaform.
Som vamligt blir man upplyft av att läsa dig.
Jag förundras över hur din penna ständigt flyter fram i olika riktningar och behärskar dem alla.
En mycket fin läsvärd saga.
2011-01-03

  Monika A Mirsch VIP
Drömmar - "inte en enda tappad förhoppning..." - Gott, mycket gott, den berättelsen tar jag till mig när jag strävar uppför backen i snö och is
2011-01-03

  walborg
En sagolikt vacker nyårsberättelse full av mening och hopp. Varmt tack.
2011-01-03

    ej medlem längre
en vacker och försiktig saga. Tack!
2011-01-03
  > Nästa text
< Föregående

Berit Robin Lagerholm
Berit Robin Lagerholm VIP