Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Jeanette och Mimmi Skinnskalle

 

Jeanette började bli fundersam på det här med fortplantning och liknande.


Jeanette var en ymnig, välsvarvad kvinna, på det nyss fyllda trettiofem. Hon trivdes ganska bra med livet. Hon hade ett stimulerande arbete där hon och hennes långa röda naglar, syntes väl och kom väl till sin rätt. Hon arbetade som servitris på ett av stadens finare konditorier. Hennes fram och tillbakauppskärande av tårtan, i välordnade raka snittade bitar, samt fingertoppars ömma omslutande av kaffekannans handtag, följdes med välbehag av månget traktande öga.
Hon hade sin välordnade tvåa, sitt välordnade liv men framförallt sitt välordnade kärleksliv. Nu för tiden skötte hon det på nätet. Kliniskt rent. Ett måtto vars ramar, hon försökte hålla det mesta inom dessa dagar. Att sköta kärlekslivet på nätet, var klart att föredra framför att sitta på en bar och i väntans tider, ha den ena slusken efter den andra runt sig, dreglandes med oseende whiskyögon, luktandes kloak och rapandes självupptagenhet.
På nätet hade hon fem aktiverade kontakter helt ovetandes om varandra, vilket också var en av finesserna, som passade henne alldeles utmärkt. Nu var det dock som ett gemensamt virus genomfarits dem alla. Alla började samtidigt prata om livets cykel och anskaffande av barn.

Jeanette ville inte besudla sin lekamen med barn. Hon tyckte det var primitivt. Att föda dem i smärta och blod, vanställa kroppen och ha en omättligt sugande smackande, trutande, dreglandes mun, i tid och otid parasiterande på sig, var mer än hon försmäktade.
Jeanette tyckte inte om barn. De skrek och skrek, lät och väsnades, de var dyra i drift, de var oberäkneliga och de genomförde gutturala uppstötningar, kombinerat med illaluktande lösformat senapsutsläpp. Ibland utlöstes både ändarna samtidigt. Väljbarheten blev enormt påfrestande.
Barn var smutsiga, högljudda och oförutsägbara men framförallt, blev man aldrig av med dem och var alltid tvungen att göra allting rätt.
Jeanette var inte dummare än att hon förstod att något som börjat rulla, fortsatte rulla om man inte avledde rullningen.
Hon bestämde sig för att framstå med normala instinkter och istället införskaffa hund, för att tysta sina renodlade kontakter, som delgav tankar om kroppsövningar med resultatåterbäring. Samtidigt som hon inte ville göra urval mellan dem. Hon hade alla redan gjort sitt val. Dem alla.

Jeanette gav sig ut på hundmarknaden. Målinriktad som hon var satte hon upp vissa kriterier. Hunden skulle vara liten. Den fick inte ta för stor plats. Den fick heller inte ha för stora omkostnader. Nagellack och årliga semestrar utomlands hade företräde. Hunden skulle ej heller vara långhårig, då Jeanette inte kunde tänka sig att ha hundhår i spaghetti bolognesen.
Valet blev en Kinesisk Nakenhund som hon anskaffade och döpte till Mimmi.
Jeanette och Mimmi acklimatiserade sig bra tillsammans. Mimmi fick sin hundkorg, sin matskål, sin fina rosett, sitt färggranna koppel, sina försäkringar, vaccinationer och diverse tillbehör, som exempelvis, svarta små påsar. De var de enda som var en nagel i ögat på Jeanette men väl värt mödan, då förökningsspörsmålet tväravlivades.

Livet gick sin gilla gång och Jeanette och Mimmi trivdes bra tillsammans. Mimmi uppfyllde förväntningarna. Hon slickade dessutom aldrig Jeanette i ansiktet, då hon ej fann nöje i pudersmak och läppglans.

Det enda som Jeanette tyckte var ett litet aber eller ganska stort sådant, var utgångar i ur och skur med svarta plastpåsar. Trots att dessa de sista månaderna bytts ut mot klarchockrosa, lite mer chict och uppiggande, tyckte hon detta med plastpåsarna och dess sladdriga, sörjiga innehåll, var riktigt eländigt. Eländes elände.
Eländigt var även alla lystet dreglande pitbullhanar och populära kampisar, som drällde runt på stadens torg, med sina testosteronfyllda hussar, med raka orädda ryggar, alltid seendes i backen med blick bakom luva. Detta uppvägdes dock av alla gemytliga sammankomster i rekreation på hundkafét, hundsimmet, hundgymmet, hundrestro, hunddagis, hundböötikken mm och alla givande samtal med likasinnade mattar och hussar och väldoftande hundar. Att se möjligheter var Jeanetts motto.

Men en vinterdag hände något oförutsett. Jeanette hade dagen till ära, köpt ett nytt rosa långkoppel till Mimmi och de tog sitt sedvanliga kvällspass i parken. Plötsligt blir det tvärstopp i kopplet. Jeanette vänder sig om och ser till sin fasa, hur Mimmi ligger på rygg och rullar sig, i en storstor malehundskit. Hela ryggen är full av hanhundsavföring, som bara rinner, smetar och stinker. Jeanette tittar förtvivlat medan Mimmi ålar sig som en upp och nedvänd Pinuppa, med barmen bar på gräsmattan och över Kackan. Jeanette ser sig upprivet omkring, så drar hon Mimmi i kopplet på backen efter sig. De kommer fram till dammen som ligger mitt i parken och Jeanette gör en släggsving med kopplet och Mimmi far i en båge, med ett plums i dammen mitt i fontänen.
Mimmi lägger av ett avgrundstjut och Jeanette halar in henne efter en stund och böjer sig ned och luktar. Sniff-Sniff. Lukt. Jeanette hissar, metandes, kopplet upp och ner, med en doppandes Mimmi i dammen. Sniff-Sniff. Mimmi luktar inte mer. De går raskt hemåt.

Väl hemma står Mimmi i hallen och bara skakar. Hon fryser. Det är vinter och hon har just blivit kastad i en damm med nästan nollgradigt vatten. Hon skakar. Hon hackar tänder. De skallrar. Hon har ju inget hår. Vad ska jag göra tänker Jeanette.
Helt resolut tar hon Mimmi och trycker in henne i mikron, undviker hennes desperata rädda ögon, pressar igen dörren och sätter på Jetset. Medan Mimmi torkar målar hon naglarna.
När Jeanette öppnar Mikron en stund senare, blir hon oerhört häpen, då däri, ligger bara ett rosa koppel runt en bit torkat sladdrigt skinn. Jeanette rycker på axlarna och slänger det i hundkorgen.
Kvällen efter tar hon en promenad med sitt skinn, i rosa koppel, släpandes efter sig i backen. Hon inser snart skinnets otaliga fördelar och framför allt behöver det inga svarta plastpåsar, ej heller rosa. Jeanette fortsätter med detta skinnframskridande, utan märkbar reaktion men efter ett tag börjar gatan och parken fyllas av andra skinnentusiaster, med skinn i koppel. Mycket trendigt.
Ingen frågar var de kommer ifrån och vad de kostar.




Prosa (Novell) av Berit Robin Lagerholm VIP
Läst 1260 gånger och applåderad av 36 personer
Publicerad 2011-01-25 10:07

Författaren Berit Robin Lagerholm gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share


  Herr Funderare
Jag har sagt det förut, säger det igen med en manlig röst, som du i och för sig inte kan höra, men du kan tänka dig den.
Väldigt bra skrivet!!!
2011-04-28

  walborg VIP
Tar litet illa vid mig av denna berättelse eftersom bilden föreställer just den hundras som jag älskar - däremot har jag den med hår som kallas Chinese Crested Powder Puff.
Den hunden är uråldrig och har använts som offerdjur samt lagts i graven med sin husse/matte eftersom den anses ha fin hand med döden och skapar lugn hos sin ägare, den har använts som mat och som sängvärmare - och nu detta!
2011-03-02

  stenen/ Yv Ericsson
Detta är ju en så aktuell berättelse med så många meningar i.
Man kan ju fundera tills man blir endast en hundskinnslamsa på detta.
Säger väl allt om människors fåfänga och självupptagenhet.
För mig som är stor hundälskare och haft djur som närmaste vänner hela livet är detta en fantastisk berättelse.
Och med risk för att bli anklagad för rövslickeri så vill jag återigen tala om för dig att du är en underbar författare!!
Risken att bli anklagad tar jag gärna. Bokmärker givetvis!
Även om bokmärkning i mina ögon på något vis förlorat sin glans..
2011-02-01

  lilla t
Snitsig penna, (tangentbord) välslipad hjärna, gillas mycket trots ålderdomligt språkbruk!
2011-01-29

    Yarissa VIP
Bra skrivet!
2011-01-29

  Berit Robin Lagerholm VIP
Purplepea!
Tack för en konstruktiv kommentar.
Varför skulle jag bli arg?? Kommentaren är ju kreativ, genomtänkt, idespinnande mm mm. Konstruktivt tyckande både positivt och negativt.
Arg skulle jag bara bli vid en negativ personlig kommentar som inte har med texten i sig att göra. Icke textrelaterad utan mer personlig vendetta. Dem raderar jag direkt.
Denna kommentar är ju osedvanligt bra i sin form
Jag håller dessutom med dig om en del kritik, som ex kommatering och slipning på upprepningar mm, allt utom det du kallar ålderdomliga formuleringar. Där går våra åsikter isär. Dem värnar jag om och de är ett signum för textproduktion.

Med andra ord vill jag tacka dig för en bra kommentar.
2011-01-28

    purplepea
Bli inte arg nu, som alla andra blir när man vill ge kritik....

Trevligt språkbruk. Finns ett flöde i texten, som gör att man fortsätter att vilja läsa.

Men långa meningar med kommatering, kändes bitvis irriterande. Kanske lite ålderstigna formuleringar; "månget traktande öga" - "besudla sin lekamen" -"förökningsspörsmålet tväravlivades".

Hade du vässat till sista stycken, som du gjorde med det första stycket, hade novellen blivit ännu bättre. Det var mycket,"hon" och "hon gjorde - hon hackade - hon skakar - hon inser" osv...

Framförallt var historien mycket läsvärd

Tack för en trevlig lässtund - uppskattat
2011-01-28

  Max Poisé VIP
Ditt unika språkbruk gör hela texten! Helt underbar skildring av den tydlig egocentriska människoarten. Det bli väldigt intressant att lösa när du blandar drama ned humor och renodlade " sanningar"
Ett självklart bokmärke och ett stort tack för att vi få möjligheten att läsa detta!
2011-01-27

  Bodil Sandberg VIP
Snacka om vass penna för det har du Berit om någon och framförallt när det gäller sånt som detta i sin absurditet och hemskhet då vet du hur att sätta det på pränt så det biter!!och i övrigt vill jag säga att det är fantastiskt så bra du berättar!!Kanonbra!!
2011-01-27

  Ulf Lagerholm
Friska tag må ja säga. Trots att anrättningen ju är helt sjuk. En burlesk som detta är, brukar ofta rymma något som den kritiskt vänder sig emot. Det är ett stilistiskt knep att s.a.s. vrida och manipulera på ett sådant sätt, att det man önskar belysa blir övertydligt, alltså inte sällan som i denna "latrina" framställt i ett tydligt absurt ljus. Själva vitsen med denna form är alltså att det är i betraktarens ögon, i läsarens sinne som tingens verkliga ordning ska restaureras. Jag tänker på exempelvis på upphovsmännen bakom Monty Python.

Jag känner att texten vänder sig mot det ytliga i tillvaron, detta med att basala värden, som tex viljan att skaffa barn, kan ersättas och manipuleras med konsumtion av pseudoföreteelser.

Att sedan någon härunder antyder att detta stycke prosa rymmer fascistoida undertoner, är i vilket fall som helst minst sagt obegripligt.
2011-01-26

  Göran P Rödholm VIP
Ha ha. Härligt hunderbar historia! Don´t try this at home ...
2011-01-26

  Aisha VIP
furstlig underhållning!
och med finess!

gillar mycket!
2011-01-26

  Monika Gammelmormor VIP
ditt hundkoppelgodis, Berit, får mig att begripa hur oändligt jag saknat dina utsökta noveller, ditt havsomsusande salt i nätet, utan vilket vardagen kännts så fadd, så fadd....
du inspirerar även till intressanta kommentarer; känner för Cadena och sänder henne hälsningen: just det, Cadena, det du siktar på talar även denna novel om och det centrala tycker jag, är
"hon förstod att något som börjat rulla, fortsatte rulla om man inte avledde rullningen",
tendenser som det gäller att väldigt noga passa upp med: när någonting bara rullar är det så himla svårt att se vad rullningen handlar om.
Tur för oss att vi har Berit!
2011-01-26

  Fredrik P. VIP
satiriskt kåseri som påminner
mig om den aktuella debatten
om kamphundarna och deras
ägare. kärnan i texten liknar
den poesi som ibland framför
av våra ärade estradpoeter.
man förvränger verkligheten
för att göra knepiga problem
synliga. så plats på scen!
2011-01-25

    eva m h
Ja du vilken hundans historia du har knåpat ihop!!!!
2011-01-25

  Eaglemountains VIP
Bara Du Berit kan formulera Dig på detta sätt, bara Du. Helt fantastisk berättelse - igen. Det finns egentligen inga rätta ord som kan beskriva detta underverk - men - applåder i massor!!!

Grattis även till en plats bland de fem uppmärksammade!
2011-01-25

  erkki VIP
Till Stefan Viljehammar. Livsfarligt, för katten!
Till Cadena. Din kommentar är mycket intressant, eftersom den tycks mig spegla en annan uppsättning värderingar än åtminstone jag står för. Jag såg humor, surrealism och schabloner, som står långt ifrån det verkliga. Dessa överdrifter, i ditt fall, som jag förstår det, osmakliga beskrivningar, ser jag som skön humor, kanske med lite udd i olika riktningar. Så som humor ska vara. Men jag har respekt för den, ska vi kalla det kulturkrock, som jag läser i dina rader.
2011-01-25

  Mr Lindemann VIP
Klar underhållningsvärde då
Kan anses ha en lite småtokig eller sk sjuk humor som eventuellt är vriden

Men det är ju just sådan humor jag gillar så jag kan ju inte direkt påstå att det var en hemsk upplevelse att läsa denna novell så då
2011-01-25

  Stefan Viljehammar VIP
Undrar om man kan torka katten i micron?
2011-01-25

  Cadena
Jag vet inte vad jag ska säga - men jag ställer mig tydligen på tvärs emot de andras åsikter. Jag blev litet chockad för här anar jag en form av klasstänkande som jag trodde var förbi i vår tid. Möjligtvis för att jag kommer från en familj som har sålt tårtor och haft konditori utan att ha varit så här bimbo - och som förvaltar ett centraleuropeiskt arv med ett erfarenhetsgods som ligger långt bortom svensk ankdammsmentalitet. Jag tror din penna om mer än någonting så här schablonartat även om jag förstår att du försöker skildra en typ av människa. Men snälla du - att försöka skildra en typ av människa så här svart-vitt närmar sig nazi-ideologi. Skulle hellre se fram emot en text där du problematiserar på riktigt.
2011-01-25

    Erik E Smith
Som vanligt när man läser dig gör man en resa utöver det vanliga.
Denna frångår inte den regeln.
En sällsamt absurd historia, rolig, humoristisk med din skärpa på språket men med en allvarlig underton. Uppfattar denna även som samhällskritisk dvs utvecklingskritisk inom det empatiska området.
Upplever även isolering.
Dina penna målar dock med ett alldeles eget språk närvaro i bilder.
Vet inte varför jag kommer att tänka på Tage D. Kanske är det, det korthuggna, enkla.
2011-01-25

  Anna* VIP
Grymt ruggig berättad mästerligt med glimten i tåren i ögat. Som ett skratt man sätter i halsen.
2011-01-25

  erkki VIP
Fräsch och härlig! Åskådlig. Det absurda i slutet får mig att tänka på drömmen i Bergmans Smultronstället. Likvagnen som havererar. Surrealism!

Läsvärd som bara den!

I USA har hundtorkning i micro lett till uppmärksammade rättegångar...Resultatet vet tydligen du också!
2011-01-25

  Anya VIP
En humoristisk text...sannerligen. Jag ler åt bilderna du målar upp. Jaa varför skaffa en riktigt barn eller hund när man kan gå omkring med ett skinn i koppel. synd att jag hunnit skaffa två barn och inte får de plats i micron heller. :oD
2011-01-25

  aol VIP
mitt huvud ramlade ner fångades av mina händer skakande av skratt,
över din story där perfektionismen verkligen passerat gränsen, så absurt
å stimulerande för min hjärna, tack Berit för att du finns,
dessutom ett stort bokmärke så klart,
2011-01-25
  > Nästa text
< Föregående

Berit Robin Lagerholm
Berit Robin Lagerholm VIP