Jag har stått i en grådaskig klänning
och opererat i samhällets periferi
Jag har gått längre än tio mil i fel riktning
och sätt dig förblöda

Våren kom aldrig den vintern
och fågeln vi båda skrattade åt
byggde sitt bo i någon annans skog
Jag har fått lära mig att leva i en hemtam illusion

Där du inte finns
Där allt är bra
och min akilleshäl tillhör någon annan

Jag har gömt mitt hjärta hos en man med en stark aftershave
för att lära mig att glömma en svagare arom
Jag har funnit en slags frid i det omöjliga
och lärt mig uthärda det outhärdliga
för jag är alldeles för liten för att hantera ångesten jag begravt

Förnekelsen har blivit min bästa fylla
och jag skulle offra allt jag har för att äntligen få glömma

Att du överlevde