Det är kväll och ljuset möter skuggorna
Jag ser dig sitta där, en trött siluett
i det svaga ljusskenet från vägglampan.

Håret har glesnat vid hårfästet, du drar
din hand genom den grånade håret och
jag ser dig vicka på foten som för att hålla
balansen i en ostadig pose.

Du höjer armen och tar på din onda axel,
grimaserar av smärtan och säger
;jag måste nog komma iväg till läkaren snart!
Jag nickar till svar och vet att om inte jag
påminner dig så kommer smärtan göra det.

Min livskamrat och vän, här sitter vi nu,
denna kväll, långt från vår allra första och jag
känner en omlindad ömhet om oss båda.
Som alla andra har vi älskat i mot eller medvind.
Min känsla i kväll, vill stanna i bilden av dig. 

I mina tankar går jag igenom alla smekningar
som lagt sig på din kind.
Mina egna, våra barn och barnbarn
Du och jag är inte unga längre till det yttre
Men inom oss känns det som igår.

Det är då jag inser att själen befinner sig
där allt började.