Musiken stängdes ner
och sorlet tog över
ölet i glaset var nästan slut
din kompis gav oss var sin
kram och sa adjö
nästan stängningsdags
Men vi stod kvar och vimlade
bland andra tokiga människor
som inte verkade vilja gå hem
Du: sade du...kanske dags att gå nudå?!
till mitt ställe eller...?
jag tvekade...kanske var det för konstens skull
svårfångad...jag!!?

hade jag inte lust...eller var det något annat som gnagde.
ingen vet. men i dina ögon...lyste något. en lyster som redan
funnits där förut...länge vad jag kunde minnas. du lockar mig alltjämt, som en gåta..olöst.
min tvekan rann bort, och jag sade...visst..vi går nu.