Ett stilla regn väter min kind.
Värst vad det regnar ofta nu för tiden.
Det kanske är klimatförändringarna tänker jag.
Sen börjar jag tänka på den värld jag lever i.
På hur dom som har bara ska ha mer och mer utan en tanke på dom som inget har.
Jag tänker på barn som far illa och på hur många människor lider i sin ensamhet för att det inte är nån som ser dom.
Då plötsligt förstår jag.
Det är inte regn som väter min kind.
Det är tårar.