Min brud av sammet ligger
under min tigerhimmel

Molnens ornament ryter
stillsamt åt oss där vi vilar
i skuggans famn

Månen smyger tyst och säkert
fram emellan gräddbergen

För varje gång jag blinkar
så faller det milda ljuset olika
mot din flämtande sammetshy

Det tycks som månljuset är
vackrast varje nytt ögonblick

Ditt lena ansikte och din nakna
kropp låter sig villigt smekas
till vällust av detta säregna
nattljus denna märkliga natt

Du låter dig baddas av himlen,
du låter ditt sammetssinne
sköljas bort

Du och ditt fuktiga sammetssköte
älskar med himlen

Jag förstår att himlen vill ha dig,
för du njuter så sällsamt vackert!