vårregn
på detta avstånd kan jag inte känna
tiden har stannat, det var halv sju imorse
och med vilken röst ska jag tala därefter?

marmeladen låg tät över brödskivan
tystnaden över bordsskivan, den älskade vilt
med den nalkande förmiddagen
jag vämjdes och vände blicken

jag vill dig inte
inte som frånvaro i min hand, inte alltid
vänd dig hit och vänd dig säker
annars vet jag inte

den fuktiga asfalten
de stumma kvarteren
morgonens förtvivlade andakt