Du tittade upp och fnyste liksom först.
Inte mot mig, utan mot något som hade väckt ditt missnöje.
Du fimpade ilsket ..gned ut fimpen mot trottoaren.
skakade ditt huvud, kanske för att bli kvitt den dåliga känslan.

När så din blick åter vändes mot mig såg jag lugnet i dina ögon..
som en förvandling, och så log du. blicken som du väl vet, att jag är så svag för.
Ännu så kan jag förundras över ditt sätt att växla humör på så fort.
Ser du genom mig..eller läser du mina tankar!?

Jag kallar dig för den gåtfulla kvinnan...för du är ett mysterium för mig.
Alltid något nytt...eller så överraskar du mig på något sätt.
Det är så jag vill att du alltid ska vara...så att jag får fortsätta
att undra vem du är.
Om det nu finns olika kärlekar..så är nog det här, mitt eget speciell sätt
att älska dig på.